PRISET PÅ PENGAR

Det viktigaste priset i den globala ekonomin är inte priset på ett fat olja eller priset på de senaste halvledarna, utan priset på pengar. Räntan är pengarnas pris, det är pengarnas tidsvärde. Liksom andra priser bestäms pengar av tillgång och efterfrågan. Om det finns mer sparande sjunker räntorna. Tvärtom, fler investeringar skapar större efterfrågan på pengar och därmed högre räntor. Vid jämviktsräntor är sparande och investeringar i balans. Under de senaste decennierna har priset på pengar sjunkit men under de senaste åren har det stigit igen, med potentiellt stora långsiktiga konsekvenser.

UTBUD OCH EFTERFRÅGAN

Nu verkar det som om centralbanken bestämmer var räntorna ska ligga. Centralbanken måste dock ta hänsyn till utbud och efterfrågan. I det ögonblick som centralbanken sätter för höga räntor sparas det för mycket och investeras för lite, vilket leder till att ekonomin växer under sin potential. Detta kan till exempel visa sig i en eftersläpande efterfrågan från konsumenterna eller stigande arbetslöshet. När centralbankerna sätter räntorna för lågt investeras för mycket pengar, främst i befintliga tillgångar. Detta skapar snabbt bubblor och en överhettad ekonomi. Så småningom stiger då också inflationen. Jämviktsräntan måste dock bestämmas genom trial and error.

RÄNTEFALL PÅ GRUND AV FÖR MYCKET SPARANDE

Under 1980-talet, 1990-talet och det första decenniet av detta århundrade föll räntorna kontinuerligt. Detta berodde främst på att den ekonomiska tillväxten avtog. Detta minskade behovet av att investera. Dessutom var efterkrigsgenerationen (baby boomers) de första som började spara rikligt (ibland till och med 1 till 1,5 dagar i veckan (US)) för pensionen. Ibland talar man om en skuldbubbla, som ursprungligen var en sparbubbla. 

Mellan 1980 och 2010 växte det dessutom fram plattformsföretag. Dessa företag outsourcade kapitalintensiva verksamheter (t.ex. tillverkning) till låglöneländer. Kineserna tvingades spara mycket, vilket möjliggjorde ytterligare investeringar i dessa kapitalvaror. De pengar som dessa fabriker tjänade sparades till stor del, först i Japan och nu främst i Kina. Som ett resultat av detta äger dessa länder biljoner US-dollar.

LÅGA RÄNTOR STIMULERAR EKONOMIN

De lägre räntorna gjorde att huspriserna kunde stiga och regeringarna fick mer pengar över att spendera. Detta gav en extra impuls till den ekonomiska tillväxten. Nackdelen var dock att med stigande skulder ökade också riskerna. Detta återspeglades i den stora finanskrisen, som "löstes" med ännu mer skuldsättning. Enligt mottot "förlänga och låtsas" kunde den globala ekonomin hålla ut i ytterligare något decennium i det nya normala. Det krävdes en pandemi och ett nytt krig på den europeiska kontinenten för att inse att priset på pengar trots allt måste höjas. Samtidigt har bara en del av de senaste årens överdrifter eliminerats.

HÖGRE RÄNTOR PÅ GRUND AV BABYBOOM OCH INVESTERINGAR

Dessutom går baby boom-generationen nu i pension, och detta är en period av avkoppling. Samtidigt behövs mer pengar till kapitalintensiva investeringar, t.ex. en energiomställning på 30 biljoner dollar (30 procent av världens BNP). Det behövs också stora investeringar i dyr infrastruktur. Inte bara i västvärlden för att ersätta föråldrad infrastruktur utan även i t.ex. ett land som Indien.

Som ett resultat av detta måste räntorna gå upp. Indien kan bära den högre räntan på infrastrukturinvesteringar eftersom den ger mycket högre avkastning. I västvärlden har företag som inte kan bära mycket högre räntekostnader vuxit de senaste åren. Många av dessa företag ingår i index, vilket ger dem en skivstångsstruktur med å ena sidan mycket framgångsrika, allt större företag med allt högre vinstmarginaler och å andra sidan företag som knappt har råd med de fortfarande låga räntekostnaderna.

KONSEKVENSER FÖR INVESTERARE

Högre avkastning är goda nyheter för investerare. Under de senaste åren har spararna straffats genom att räntorna hållits artificiellt låga. Men de låga räntorna ledde också till en stigande aktiemarknad och högre fastighetspriser. Nu kräver investerarna högre räntor, både på sparkonton och i sina investeringar. Men alla investerar inte på samma sätt.  Låginkomsttagare sparar, medelinkomsttagare (pensionärer) köper obligationer och höginkomsttagare köper aktier. Resultatet är växande skillnader mellan rika och fattiga.

Dessutom spelar det stor roll vilken valuta man investerar i. Länder kan alltid betala av sina skulder, förutsatt att de har sin valuta. Den enda frågan är då hur mycket valutan är värd vid återbetalningstillfället. Spridning över valutor kommer att bli allt viktigare, och bland de svagaste valutorna finns de länder där den monetära vurmen har varit som störst. Det gäller tyvärr en del stora valutor (förutom dollarn, euron, pundet och yenen). På lång sikt innebär mer inflation i dessa länder en försvagning mot starkare asiatiska valutor.